substantiv ~n klubbor
klubb·an●redskap att slå med, (ofta) bestående av en (trä)kloss på ett skaft
för hantverk, strid m.m.
kokk.samh.sport.verkt.JFRcohyponymhammare 1cohyponympåkcohyponym1slägga 1
klubbhuvudklubbskaftträklubba○spec. om sådant redskap för markering av beslut e.d. vid sammanträde (ibl. mer el. mindre bildligt)auktionsklubbaordförandeklubbaföra klubbanordföranden slog klubban i bordet och beslutet var fattatordföranden kommer lämna över klubban till en yngre kraft vid nästa möte○äv.redskap med böjd eller vinklad ända, för manövrering av boll eller puck
bandyklubbagolfklubbaishockeyklubbahan blev utvisad för hög klubba○äv. om en liknande godsak (vanligen anbringad på en liten pinne)JFRcohyponymslickepinne
polkagrisklubbahan köpte tio klubbor för sin veckopenggå under klubbansäljas på auktion
tavlan gick under klubban för en miljon pund
sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. klubba; jfr sv., no. dial. klubb ’klump’; besl. med klump; jfr klubb
2klubb`a
verb ~de ~t
klubb·ar1slå till hårt (med klubba)
Nollklubba säl○ofta med tonvikt på resultatetmed partikel, särsk.ihjäl, ner
slå med hårt föremål
han klubbades ner på en bakgataklubba (ihjäl/ner) ngn(falla) som en klubbad oxeseoxe
sedan ca 16002ofta med partikelnigenom, utan större betydelseskillnad
bekräfta (beslut) med klubbslag
vid sammanträde e.d.
samh.beslutet klubbades (igenom) på det senaste styrelsemötet○äv. ngt utvidgatbestämma
mötet är redan klubbatklubba (igenom) ngtsedan 19193ofta med partikel, särsk.bort
sälja på auktion
ekon.etsningen klubbades (bort) för 500 kronorklubba (bort) ngt (för BELOPP)sedan 1799Subst.:vbid1-208386klubbande,
vbid2-208386klubbning