Svensk ordbok 2009, webbversion
kna
`
kande
substantiv
~t
knak·and·et
●
knak
Noll
knakandet i bordläggningen
sedan 1839
substantiv ~t
knak·and·et●knak
Nollknakandet i bordläggningensedan 1839 substantiv ~t
knak·and·et●knak
Nollknakandet i bordläggningensedan 1839