Svensk ordbok 2009, webbversion

kneg substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en kneg·et●(ena­handa) löne­arbete vard.; ned­sätt.arb.han har ett vanligt kneg vid sidan av sin konstnärsverksamhet○äv.(viss mängd) arbete han var slut efter dagens knegsedan 1910till knega