substantiv ~en ~ar
knuff·en●stöt (mot relativt stor träffyta)
som flyttar ngn/ngt; vanligen utförd av person med kroppen, armen, (öppna) händer etc.
komm.JFRcohyponymskjuts 1
en lätt knuffen hård knuffhon fick en knuff i ryggen i trängseln○äv. bildligtsegern blev en knuff framåt för lagetsedan 1733till knuffa