substantiv ~en ~ar
knöl·en1mindre, ojämnt rundad bildning
fristående el. som del av större föremål
bot.fotknölpotatisknölrotknölen väg full med knölar och groparen knöl på näsansedan 1640variant av sv. dial. knole, knul, fornsv. knyle, knula; trol. besl. med knoge
2otrevlig och hänsynslös (mans)person
vard.psykol.yrk.JFRcohyponymdrullecohyponymdrummel
en knöl som t.o.m. kom med skamliga förslagsedan 1641