[kåj`a]
substantiv ~n kojor
koj·an●mycket enkel byggnad som är avsedd för tillfälligt boende eller uppehåll
arkit.granriskojahuggarkojahundkojajaktkojatimmerkoja○spec. om liten byggnad e.d., byggd av barn på lekträdkojabarnen byggde en koja under bordet○äv. allmännareanspråkslös stuga
i slott och kojaseslott
sedan 1625av lågty. koje ’hydda; trångt rum; avplankning’; trol. av lat. cav´ea ’håla; bur’
2koja
[kåj`a]
verb ~de ~t
koj·ar●gå till sängs
vard.sjö.○särsk. sjö.ibl. med partikelnin
han ankrade och kojade inkojasedan 1879till koj
Subst.:vbid1-210362kojande,
vbid2-210362kojning