Svensk ordbok 2009, webbversion

kollide´ra verb ~de ~t kol·lid·er·ar●häftigt stöta i­hop särsk. i trafiken trafik.JFRcohyponymkrocka 1 en person­bil kolliderade med en tank­bilde kolliderade i korridoren○äv. bildligtkomma i konflikt deras o­lika intressen kollideradedrömmarna kolliderar ofta med verkligheten○spec.in­falla eller ut­spelas sam­tidigt fråge­tävlingen kolliderar med lång­filmenkollidera (med ngn/ngt)sedan 1729av lat. colli´dere ’stöta till­samman’; besl. med elidera Subst.:vbid1-210951kolliderande; kollision