Svensk ordbok 2009, webbversion

kolum´n substantiv ~en ~er kolumn·en●spaltliknande av­delning i text i­fylld med ord el. siffror, ofta av­gränsad med lod­räta linjer bok.JFRcohyponymspalt 1 kolumnrubrikfrågekolumnsifferkolumnför upp resultaten i den vänstra kolumnenmaterialet var snyggt upp­ställt i rader och kolumner○äv.fast ut­rymme (ofta en eller två spalter) i tidning för åter­kommande personliga betraktelser JFRcohyponymkolumnist sedan 1669av lat. colum´na ’pelare’; jfr kolonn