Svensk ordbok 2009, webbversion

kompeten´t adjektiv, neutr. ~ kom·pet·ent1som har (till­räckligt) god förmåga för en viss verksamhet admin.psykol.JFRcohyponymskickligcohyponymdugligcohyponymkvalificerad en kompetent forskareen energisk och kompetent chef○spec.behörig han förklarades kompetent till professuren○äv. om handling o.d.en kompetent ut­redning○äv. ngt ut­vidgatsocialt kompetentkompetent (i/på/till ngt), kompetent (att+V)sedan 1657av ty. kompetent med samma betydelse; av lat. com´petens, pres. part. av compet´ere ’samman­träffa; efter­sträva; förslå till’ 2som har laglig rätt att av­göra (viss typ av) ärende admin.å­klagaren är kompetent att besluta om åtals­eftergift i bagatell­målkompetent (att+V)sedan 1850