Svensk ordbok 2009, webbversion

kompott [-påt´] substantiv ~en ~er kom·pott·en●frukt eller bär som kokats med socker med fruktens form bi­behållen kokk.blåbärskompottfruktkompottplommonkompottrör ut majsena i lite vatten och red av kompotten○äv. ngt ut­vidgaten kompott på färsk­potatis och spenat○äv. bildligtblandning efter pausen blev det en blandad kompott av gamla och nya låtaren kompott (av ngra)sedan 1690av fra. compote med samma betydelse; ur lat. compos´itum ’samman­sättning’; jfr kompositum, kompost