[-∫o´n]
substantiv ~en ~er
kon·jug·at·ion·en●sätt att böja verb
språkvet.JFRcohyponymdeklination 3
○äv.klass av verb med samma böjningssätt
första konjugationens verb böjs enligt mönstret ”jaga – jagade – jagat”sedan 1730av lat. conjuga´tio ’förbindelse’; till konjugera