Svensk ordbok 2009, webbversion

konjunktur [-juŋ(k)tu´r] substantiv ~en ~er kon·junkt·ur·en●viss, till­fällig och föränderlig, nivå för den ekonomiska aktiviteten i sam­hället i visst land el. i världen som helhet; av­görande för de ekonomiska förväntningarna och satsningarna in­om det privata närings­livet ekon.konjunkturnedgångkonjunktursvängningkonjunkturuppgånghögkonjunkturlågkonjunkturvärldskonjunkturgoda konjunkturerdåliga konjunkturerkonjunkturen vändesyssel­sättningen varierar med konjunkturen men med viss efter­släpningen ränte­sänkning som bromsar konjunkturens ned­gång○äv. i fråga om viss vara, viss bransch etc.goda konjunkturer för data­industrinde o­säkra konjunkturerna för rå­varor○äv. bildligt om ut­sikter etc. på icke-ekonomiska om­rådenkonjunkturerna på äktenskaps­marknaden för en från­skild kvinna med små­barn är inte bragoda konjunkturer för forskare som säger vad myndigheterna vill hörasedan 1665av ty. Konjunktur med samma betydelse, urspr. ’samman­träffande av om­ständigheter’; till lat. conjung´ere ’samman­binda’; jfr konjunktiv