[-åŋ´en]
substantiv,
best. f.
konkarong·enutstr.hela konkarongenalltsammans, allesammansvard.
han skulle vara jultomte och utrustade sig med tomteluva, lykta och hela konkarongen
sedan 1849till konkarong, urspr. om stor huvudbonad för damer (1700-talet); till fra. conquérante ’erövrerska’