Svensk ordbok 2009, webbversion

konkremen´t substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en kon·kre·ment·et●stenliknande bildning av salter i kropps­håligheter och vävnader t.ex. i urin- el. gall­vägar med.sedan 1810av lat. concremen´tum ’samman­växning’, till concresc´ere ’växa samman; hårdna’; jfr 1konkret