Svensk ordbok 2009, webbversion

kontring [kån`-] substantiv ~en ~ar kontr·ing·en●snabbt mot­anfall i lag­sport sport.kontringsmålkontringstaktiken farlig kontringborta­laget lade sig på försvar och satsade på snabba kontringar○äv. bildligt om snabb replik e.d.sedan 1954till 2kontra