Svensk ordbok 2009, webbversion
konungasäte
[
kå
`
-
]
substantiv
~t ~n
kon·unga|sät·et
●
kungasäte
samh.
sedan 1450–57
Sveriges Krönika
fornsv.
konunga
säte
[kå`-]
substantiv ~t ~n
kon·unga|sät·et●kungasäte
samh.sedan 1450–57Sveriges Krönikafornsv. konunga säte
[kå`-]
substantiv ~t ~n
kon·unga|sät·et●kungasäte
samh.sedan 1450–57Sveriges Krönikafornsv. konunga säte