Svensk ordbok 2009, webbversion

kooperation [-∫o´n] substantiv ~en ko·op·er·at·ion·en●gemensamt organiserad (ekonomisk) verksamhet (på visst om­råde), bedriven av samman­slutning av många parter med likartade intressen in­om om­rådet i fråga; mest i form av ekonomisk förening ekon.samh.JFRcohyponymkonsumentförening konsumentkooperationproducentkooperation○särsk. om en rörelse som urspr. grundades av konsumenter i Sverigevanligen best. f. JFRcohyponymkonsum den svenska kooperationenkooperation (mellan ngra), kooperation (med ngn/ngt)sedan 1882av lat. coopera´tio ’sam­arbete’