Svensk ordbok 2009, webbversion

kora [kå`-äv.ko`-] verb ~de ~t kor·ar●ut­se (ngn) till inne­havare av viss ut­märkelse komm.NN korades till segrare○äv.välja koras till kejsarekora ngn till ngnsedan ca 1452Nya eller Karls-Krönikanfornsv. kora; av lågty. koren med samma betydelse; besl. med kurfurste, tjusa, villkor Subst.:vbid1-215236korande