[kå`rdaäv.kå´rda]
substantiv ~n kordor
kord·an●sträcka som binder samman två punkter på en kurva eller på en buktig yta
särsk. två punkter på en cirkels periferi
mat.JFRcohyponymsekant
diametern är den längsta kordan i en cirkelsedan 1690av lat. chor´da, grek. khorde´ ’rep; tarmsträng’; jfr kord, korderoj, kordong, monokord