Svensk ordbok 2009, webbversion

korin´t substantiv ~en ~er korint·en●ett litet kärnlöst russin kokk.korintkakakorintsåssedan 1540till det grekiska stadsnamnet Korint Så bruna, så bruna vi äro alla tre, korinter till ögon och hattarna på sne’.Astrid Forssell-Gullstrand, Tre pepparkaksgubbar (i Lasse liten och andra barnrim, 1910; musik Alice Tegnér)