[kår`k-]
substantiv ~en ~ar
kork|ek·en●en ek som ger kork
hemmahörande i västra Medelhavsområdet
bot.sedan 1821Och har han inte dött så sitter han där än under sin kära gamla korkek och luktar på blommorna stilla och fridfullt.Munro Leaf, ur Berättelsen om Ferdinand (1936, sv. övers. 1938); en barnbok om en fridsam tjur som vägrade att stångas