Svensk ordbok 2009, webbversion

ko`rnknarr substantiv ~en ~ar korn|­knarr·en●en brun­spräcklig och grå rall­fågel med knarrande läte före­kommande på sanka kärrängar och i sädes­fält zool.SYN.synonymängsknarr en kornknarr som snarpar natten i ändasedan 1747Nu när de trötta sova, kornknarr, sänghalm, vill jag gå ut och lova skymningens unge gud.Början på dikten Kornknarr, sänghalm av Erik Axel Karlfeldt (i Hösthorn, 1927)