Svensk ordbok 2009, webbversion
[-å`naäv.-å´na]
substantiv ~n koronor
koron·an●den yttre, ytterst heta, delen av en stjärnas atmosfär
astron.JFRcohyponymhalofenomen
koronafenomensolkoronaexplosionen kastade ut materia ur solens koronanär det är total solförmörkelse ser man solens korona som ett lysande band runt månensedan 1860av lat. coro´na ’krans’; jfr couronne, krona