Svensk ordbok 2009, webbversion

korrespondens [-den´sel.-daŋ´s] substantiv ~en ~er kor·re·spond·ens·en1(regel­bunden) brev­växling komm.SYN.synonymbrevväxling affärskorrespondenssköta sin korrespondensstudera per korrespondensde förde en livlig korrespondens○äv. om brevenhennes korrespondens är ut­given i två tjocka volymerkorrespondens (mellan ngra) (om ngn/ngt/SATS), korrespondens (med ngn) (om ngn/ngt/SATS)sedan 1626av fra. correspondance med samma betydelse; till korrespondera 2överens­stämmelse i vissa (intressanta) delar af.vetenskapl.det måste finnas korrespondens mellan ideologin och det praktiska handlandetkorrespondens (mellan ngra), korrespondens (med ngt)sedan ca 1635