Svensk ordbok 2009, webbversion

1kors [kårs´] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en kors·et1en symmetrisk figur där en rät linje ligger vinkel­rätt över en annan rät linje form.JFRcohyponym1kryss 1 korsmönsterkorsstygnett rött kors på vit botten○ibl. om mittdelen av så­dan figur (vanligen med spec. funktion)korsväggatukors○ibl. äv. om före­mål med denna formvanligen i sammansättn. fälgkorsvändkors○särsk. om ett forn­tida straff­redskap med liknande form (eg. T-form)korsfästningKristus på korset○ofta om tecken med denna form som symbol för ngt, särsk. för kristendomen el. för dödengravkorsmalteserkorsordenskorsmass­gravarnas vita kors○äv. om liknande tecken (♯) som inne­bär att en ton ska höjas ett halvt steg○äv. med mera tanke på formen än figuren el. före­måletlägga benen i kors(i) korsbära sitt korsut­härda sitt lidandeurspr. bibl.​ hon har varit sjuk länge men bär än­då tåligt sitt kors inte lägga två strån i kors för ngn/ngtsestrå kors i taketfull­ständigt o­väntat​ kors i taket – i dag är det soligt ute! krypa till korsetöd­mjuka sig​ kvälls­tidningens chef­redaktör fick krypa till korset och erkänna att man hade publicerat felaktiga upp­gifter med armarna i korsse1arm 1 se i kors skela​ han såg i kors av trötthet sedan 1000-taletrunsten, Sorunda, Södermanland (Sveriges runinskrifter)runform krus, fornsv. kors (jfr sv. dial. kross); ur lat. crux´ ’kors’; jfr krucifix, krux, 1kryss 2del av bålen över bäcken och svans­kotor hos ryggrads­djur anat.zool.○äv. om mot­svarande del hos människai sammansättn. korsbenkorsryggsedan ca 1640
2kors [kårs´] adverb rum.kors och tvärsi alla möjliga riktningar​ viken var full av jollar som seglade kors och tvärs; på alla hjärtans dag sänds kort och hjärt­formade choklad­kartonger kors och tvärs över världen sedan 1834
3kors [kårs´] interjektion ●detta var o­väntat! ett milt kraft­uttryck vard.NollJFRcohyponymoj kors, är du redan till­baka!?kors i all sin dar!kors i jösse namn!sedan 1645