Svensk ordbok 2009, webbversion

korsning [kårs`-] substantiv ~en ~ar kors·ning·en1ställe där vägar (eller an­dra förbindelse­leder) möts trafik.gatukorsningjärnvägskorsningen (trafik)farlig korsningde krockade mitt i korsningenhan stannade för rött ljus i korsningenen korsning (mellan ngra), en korsning (med ngt)planskild korsningkorsning mellan trafik­leder i o­lika plansedan 17692det att korsa o­lika arter af.biol.○äv. om resultatethunden var en korsning av tax och pudel○äv. försvagatmellan­ting JFRcohyponymblandning 1 verk­tyget såg ut som en korsning mellan ett skruv­städ och en skift­nyckelen korsning (av/mellan ngra), en korsning (med ngn/ngt)sedan 1833