[kårt`a]
verb ~de ~t
kort·ar●ofta med partikel, särsk.ner
göra kortare
rum.tid.sese1kort 1
korta tyglarnahan kortade (av) remmen litehon måste korta ner föredragetkorta (ner) ngtsedan 1510Stockholms stads skottebok 1516–1525fornsv. korta
Subst.:vbid1-216020kortande,
vbid2-216020kortning
2korta
[kårt`a]
substantiv,
ingen böjning
Nollkomma till korta
stå tillbaka eller bli åsidosatt
i Champions League kan vacker fotboll komma till korta mot ett välorganiserat försvar
sedan 1721till 1kort