Svensk ordbok 2009, webbversion

krä`la verb ~de ~t kräl·ar●förflytta sig med kroppen ut­sträckt mot under­laget och med hjälp av slingrande rörelser särsk. om djur som helt el. delvis saknar extremiteter komm.JFRcohyponymkrypa 1 krälande insekterkrälande ormar○äv. om ngt som upp­träder i stor mängd med detta rörelsesättJFRcohyponymkrylla det krälade av mask i jorden○äv. om personkravla soldaterna krälade om­kring i leranbabyn krälade på en bomullsfiltkräla (ngnstans)kräla i stoftetsestoft sedan ca 1540sv. dial. kräla, kråla ’myllra; kräla’; trol. av ljud­målande urspr.; jfr krylla Subst.:vbid1-219625krälande