adjektiv ~t
krok·ig●krökt
på ett el. flera ställen, ofta oönskat
admin.form.MOTSATSantonymrak 1
krokiga gränderen krokig stigkrokiga spikarkrokiga trädstammarhänga i krokig armhan har blivit krokig i ryggen○äv. bildligttilltrasslad, oklar
ett krokigt resonemangsedan mitten av 1300-taletKonung Magnus Erikssons Landslagfornsv. krokotter