Svensk ordbok 2009, webbversion
[-gi´]
substantiv ~n ~er
krono·logi·er1(läran om) beräkning och indelning av tiden
tid.vetenskapl.JFRcohyponymtideräkning
sedan 1616till grek. khron´os ’tid’ och log´os ’teori; (en) lära’; jfr kronisk, krönika
2tidsmässig inbördes ordning
för viss följd av händelser e.d.
tid.SYN.synonymtidsföljd
kronologin vänds upp och ner i berättelsen som bygger på tillbakablickarsedan 1844