Svensk ordbok 2009, webbversion

kropp [kråp´] substantiv ~en ~ar kropp·en1(levande eller död) organism i gestalt av människa eller djur om bål, huvud och lemmar el. om viss del, särsk. bålen anat.med.zool.bakkroppframkroppmellankroppunderkroppöverkroppha en tung kropphon darrade i hela kroppenhon var stel i hela kroppenhan hade ont både i huvudet och kroppen○ibl. med inne­börd av att mot­svarande person är dödkropparna kastades i en grop○spec. med ton­vikt på organismens yttre, dess ut­seende, byggnad e.d.gestalt, stoft­hydda kroppshyddaboxarens väl­byggda kropptigerns smidiga kropp○spec. äv. med ton­vikt på organismen som materiell i mots. till själenen sund själ i en sund kroppvara frisk till kropp och själ○äv. o­egentligt om organismen som säte för andliga egenskaperi vissa ut­tryck ha o­ro i kroppenha heder i kroppenen konstig kropp○äv. bildligt, spec. om liknande organismer el. huvud­delar (av ett före­mål)astralkroppdockkroppfartygskroppfiolkroppflygplanskropphuskroppsvampkroppalgens kropptornets kropp○spec. äv. om abstrakt före­teelse som tänks ha eget livsamhällskropp○ibl. äv.fyllighet och styrka hos vin ○äv. i vissa förstärkande ut­tryck (äv. bildligt)han var blöt in på bara kroppenen satir där NN kläs av in på bara kroppenKristi kroppden kristna församlingenmed kropp och själhel­hjärtat​ hon ägnar sig åt skrivandet med kropp och själ sälja sin kroppprostituera sig​ hon var tvungen att sälja sin kropp för att barnen skulle få mat ta kroppta konkret gestalt​ tiden tar kropp i hennes målningar utan en tråd på kroppensetråd över min döda kropp! det ska jag bekämpa så långt jag förmår!vard.​ någon plast­gran blir det inte, nej, över min döda kropp! sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. kropper ’kropp; bål’; av om­diskuterat urspr.; trol. är grundbet. ’runt före­mål’ 2ofta i sammansättn. materiellt före­mål eller ämne särsk. fys.fys.tekn.himlakroppen kropps materie­mängd eller massafasta kroppar som stenar○spec. äv. anat.i sammansättn. ämne eller cell antikroppblodkroppsädeskropp○spec. äv. tekn.i sammansättn. flytkroppglödkropplyskropp○ibl. äv. om ut­skjutande el. bärande del, bjälke e.d.kroppåsförkroppningstel kroppkropp som inte deformeras av yttre krafterfys.sedan 1734