substantiv,
best. f. ~, n-genus
kulm·en●höjdpunkt
i en utveckling el. ett förlopp
tid.JFRcohyponymklimax
kulmen på föreställningentrafiken nådde sin kulmen vid 17-tidenverket blev kulmen på hans författarskapkulmen (av/på ngt)sedan 1872av lat. cul´men ’topp; hjässa; höjdpunkt’