substantiv ~n kungakronor
kunga|kron·an●kunglig krona
kläd.samh.○bildligtkunglig makt(utövning)
de nordiska rikena var under samma kungakrona under senmedeltidensedan mitten av 1300-taletKonung Magnus Erikssons Landslagfornsv. konungs krona
Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n kungakronor
kunga|kron·an●kunglig krona
kläd.samh.○bildligtkunglig makt(utövning)
de nordiska rikena var under samma kungakrona under senmedeltidensedan mitten av 1300-taletKonung Magnus Erikssons Landslagfornsv. konungs krona