Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n ~er [-o´rer]
kur·at·or·er1(titel för) person som yrkesmässigt ger råd och hjälp i sociala frågor
anställd t.ex. på sjukhus, i skola el. inom socialförvaltningen
samh.yrk.skolkuratorsocialkuratorfå hjälp av en kuratorsedan 1920av lat. cura´tor ’vårdare’; till kurera
2(titel för) främsta tjänsteman i studentnation
vid ett universitet
pedag.yrk.nationskuratorsedan 1703
substantiv ~n ~er [-o´rer]
äv.
curatorcurator
[kjo´-]~n ~s
kur·at·orn, cur·at·orn●person som kallas in som konstnärlig konsult i samband med utställning e.d.
konstvet.yrk.utställningskuratorsedan 1995av eng. curator med samma betydelse