Svensk ordbok 2009, webbversion

1kura`tor substantiv ~n ~er [-o´rer] kur·at·or·er1(titel för) person som yrkesmässigt ger råd och hjälp i sociala frågor an­ställd t.ex. på sjuk­hus, i skola el. in­om social­förvaltningen samh.yrk.skolkuratorsocialkuratorfå hjälp av en kuratorsedan 1920av lat. cura´tor ’vårdare’; till kurera 2(titel för) främsta tjänste­man i student­nation vid ett universitet pedag.yrk.nationskuratorsedan 1703
2kura`tor substantiv ~n ~er [-o´rer] äv. curatorcurator [kjo´-]~n ~s kur·at·orn, cur·at·orn●person som kallas in som konstnärlig konsult i sam­band med ut­ställning e.d. konstvet.yrk.utställningskuratorsedan 1995av eng. curator med samma betydelse