Svensk ordbok 2009, webbversion

kvast substantiv ~en ~ar kvast·en●ett sopredskap med ett långt skaft i vars ena ända ett knippe hop­buntade kvistar är fast­satt verkt.JFRcohyponymborste 1 kvastskaftpiassavakvastriskvastsopkvasthan tog några tag med kvasten○äv. om liknande före­mål med annan funktioncurlingkvast○äv. om annan före­teelse med liknande ut­seendeblomsterkvasteldkvasten kvast nejlikor○spec.blom­klase med de skaftade blommorna i ungefär samma höjd låta kvasten gå genom­föra stora förändringarsärsk. på arbetsplats, ofta med avskedanden el. omplaceringar​ den ny­tillträdde chefen lät kvasten gå bland tjänste­männen nya kvastar sopar bästny­anställda personer vill visa sig duktiga och är mest nitiska​ den ny­tillträdda regeringen verkade vilja befästa att nya kvastar sopar bäst stå som en kvastse2stå 1 sedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. kvaster, koster; in­hemskt ord, trol. besl. med kvist