Svensk ordbok 2009, webbversion

kvinn`okön substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en kvinno|­kön·et●kvinnligt kön Nollmed.en person av kvinnokön○äv. med tanke på de en­skilda kvinnornadiskriminering av kvinnokönethan är en stor beundrare av kvinnokönetsedan 1430–50Fem Mose böckerfornsv. kvinno kyn