Svensk ordbok 2009, webbversion

lä`te substantiv ~t ~n lät·et●naturligt ljud vanligen fram­bringat av djur komm.zool.parningsläteett dovt morrande läteett gurglande läteut­stöta ett läte○äv. om icke-språkliga, ofta o­skönt ljud från människaett ljudligt fnissande läte från ton­åringarnasedan 1430–50Herr Ivan Lejon-Riddarenfornsv. läte; bildn. till låt