substantiv ~en ~ar
låt·en●enkel, populär melodi
urspr. om folkmelodi men nu vanligen allmännare
musikJFRcohyponymsång 2
fiollåtfolklåtgånglåthon visslade en munter låthan skriver låtar○äv. ngt utvidgatfåglalåten låt (om ngn/ngt/SATS)sedan ca 1430Själens tröstfornsv. lat; till lata i bet. ’ge ljud ifrån sig’; jfr grannlåt, later, låta, läte, tystlåten