Svensk ordbok 2009, webbversion

lögnaktig [löŋ`n-] adjektiv ~t lögn·akt·ig●som brukar ljuga admin.komm.psykol.MOTSATSantonymärlig 1 JFRcohyponymsanningslös vittnena var kända som notoriskt lögnaktiga personer○äv. om på­stående o.d.som strider mot sanningen lögnaktiga upp­gifterett lögnaktigt ryktesedan 1470kungörelse utfärdad i Strängnäs av kung Karl (Styffe)fornsv. lyghnaktogher