Svensk ordbok 2009, webbversion
landshövding
[lan`(d)s-]
substantiv ~en ~ar
lands|hövd·ing·en●(titel för) person som är regeringens främste ställföreträdare i ett län
och chef för länsstyrelsen
samh.yrk.landshövdingsresidenssedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. lands höfdinghe