Svensk ordbok 2009, webbversion
lju`dande
adjektiv,
ingen böjning
ljud·ande●som ljuder (kraftigt)
Nollsedan 1832Om jag talade både människors och änglars tungomål, men icke hade kärlek, så vore jag allenast en ljudande malm eller en klingande cymbal.Bibeln (1917 års övers.), Första Korintierbrevet 13:1