Svensk ordbok 2009, webbversion
lju
`
sbrytning
substantiv
~en ~ar
ljus|bryt·ning·en
●
riktningsändring hos ljusstråle
som faller snett in mot gränsytan mellan två ämnen; särsk. i linser o.d.
fys.
JFR
cohyponym
brytning 2
sedan 1760