substantiv ~n logar
log·en●(utrymme i) lantbruksbyggnad för förvaring av hö och säd
jordbr.dans på logende fick sova över på logensedan mitten av 1300-taletKonung Magnus Erikssons Landslagfornsv. loe; av okänt urspr.; ev. besl. med lave
2loge
[lå´∫]
substantiv ~n [lå´∫en] ~r [lå`∫er]
log·en1omklädningsrum för skådespelare
i teaterbyggnad e.d.
scen.hon satt i logen och sminkade av○äv. om liten avdelning med åskådarplatser (ofta längs sidovägg) i teatersalong○äv. ngt utvidgat (i sammansättn.)portvaktslogesedan 1841av fra. loge ’(löv)hydda, koja; loge’; av germ. urspr.; jfr loggia
2lokalavdelning av ordenssällskap
samh.frimurarlogenykterhetsloge○äv. om motsvarande lokalhan är på logen i kvällsedan ca 1785