Svensk ordbok 2009, webbversion

lurk substantiv ~en ~ar lurk·en●grov och o­hyfsad (mans)person psykol.JFRcohyponymdrummel sedan 1712jfr fornsv. lurker ’kringstrykare’; jfr no. lurk ’påk; stor och klumpig person’; ev. av iriska lorg ’knöl­påk’