Svensk ordbok 2009, webbversion

lu`tning substantiv ~en ~ar lut·ning·en●(viss) av­vikelse från lod­rät ställning hos upp­ställt före­mål e.d. rum.lutningsvinkelhusets lutning var inte stor○äv.(viss) vinkel med horisontal­planet parkettens lutning var för svaglutningen (av/på ngt)sedan ca 1750