Svensk ordbok 2009, webbversion
lu`tning
substantiv ~en ~ar
lut·ning·en●(viss) avvikelse från lodrät ställning
hos uppställt föremål e.d.
rum.lutningsvinkelhusets lutning var inte stor○äv.(viss) vinkel med horisontalplanet
parkettens lutning var för svaglutningen (av/på ngt)sedan ca 1750