substantiv ~en ~ar
lär·ling·en●(ung) person som går i lära hos hantverkare
el. annan yrkesidkare
pedag.yrk.JFRcohyponymgesäll
murarlärlingmålarlärlinghan gick som lärling på varvet○spec. vid beskrivning av äldre förhållandenlärling, gesäll och mästaresedan 1734av ty. Lehrling med samma betydelse, till lehren ’(att) lära’