Svensk ordbok 2009, webbversion

löv substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en löv·et●mindre, skiv­formig, normalt grön träd- eller buskdel för upp­tagning av syre och bildning av kol­hydrater ofta om så­dana delar sedan de vissnat och fallit av bot.JFRcohyponymblad 1 lövkläddlövskoglövträdlövtunnasplövfikonlövhöstlövförmultnade lövträden fäller sina lövkratta lövvåta löv på trottoaren○äv. om av­bildning av löv, särsk. som prydande detalj○äv. bildligt om metall­stycke som hamrats e.d. så att det blivit mycket tuntsedan 1279intyg utfärdat av biskop Henrik i Linköping om jordabyte (Svenskt Diplomatarium)fornsv. löf; gemens. germ. ord av om­diskuterat urspr.