verb ~de ~t
mäst·rar●kritisera på ett överlägset och taktlöst sätt
komm.hon mästrade honom som om han hade varit hennes sonmästra ngnsedan 1561av lågty. mesteren, ty. meistern med samma betydelse; till mästare; jfr bemästra
Subst.:vbid1-252848mästrande