Svensk ordbok 2009, webbversion
må
`
lföre
substantiv
~t
mål|för·et
●
i vissa uttryck
förmåga att tala
i kontrast till tillfällig oförmåga
komm.
han var så nervös att han tappade målföret
○
äv.
sätt att tala
mindre brukl.
sedan ca 1635
till
mål 7
och
3
före
substantiv ~t
mål|för·et●i vissa uttryck
förmåga att tala
i kontrast till tillfällig oförmåga
komm.han var så nervös att han tappade målföret○äv.sätt att tala
mindre brukl.sedan ca 1635till mål 7 och 3före