Svensk ordbok 2009, webbversion

mån´dag substantiv ~en ~ar mån|­dag·en●veckans första arbets­dag i formella samman­hang nu­mera första vecko­dag tid.måndagsmorgonmåndagsnummerpå måndag börjar den nya terminenaffären har öppet måndag–fredag 10–18○ibl. med bi­betydelse av o­lust, trötthet o.d.måndagsexemplarmåndagsångesti måndags, (på) måndag, (på/under) måndagen, (om/på) måndagarnasedan förra hälften av 1300-taletWestmanna-Lagenfornsv. manadagher; gemens. germ. ord; efter lat. di´es Lu´næ ’månens dag’ Det är måndag morgon och mitt huvud känns så tungt.Povel Ramel, inledningsraden till The Gräsänkling Blues (1951)